olaskola.se
Fördelen med denna grundmodell är att den är rumslig och inte linjär! Eleverna och du bygger lärande rum. Övningen är till synes inte nivågrupperad…men jag lovar…det är den. Titta:
Eleverna ocj jag samreser och upptäcker lite städer/floder/landskap under vägen!
Nu höjer vi varningens finger! Sverige får ju aldrig bli en ö!
Vi bygger vidare på grunden Sverige-skelettet!
Eleverna reser med. Men var är Achmed och var är Bilal?
Ja, jag vet att det är att ta i. Det finns nog ingen kopiator i skolSverige som inte gått sig glödhet på blindkartor över Etiopien, Ångermanland och Alaska. De är praktiska men vi har också en rätt och även skyldighet att ifrågasätta dem.
Låt oss lära oss med Sverige:
Du samreser med dina elever genom gropen Skåne. Du kollar löpande vilka platser ni passerar:
-Helsingborg!
-Nej, det ligger där.
-Gävle.
-Nja, det ligger ju där uppe.
Eleverna har parallellt en vacker Sverigekarta som reskamrat:
Det vet jag och du egentligen ganska lite om. Men jag tror att det handlar om ett djuplärande och ett djupseende.
Jag blir alltid ödmjuk när jag ser deras inre kartor växa. De får en helt annan närvaro på globen Moder Jord. Du får gärna kalla det för ett mognade att ta sin plats på jordytan tillsammans med andra.
Du och jag kämpar för alldeles för lite för elevernas rätt till en inre karta. Varför undrar du i GPS:ens tid?
Därför:
Du måste bära den ut i verkligheten genom din hand!
Mm-rätt eller lite snett skämmer inte lärandet!
Jag vill gärna lyfta nästa oumbärliga verktyg i min överlevnadslåda. Det handlar om bra frågeord. Du måste utrusta eleverna för att de ska bli stabila och demokratiska frågare i samhällets alla mötesplatser.
Du kan väl alla starters på bra frågor?
Jag kläder ofta min tavelhylla med dessa outtömliga och utforskande nyfikenhetsorden;
Det är mitt ansvar att alla elever bär dessa ord levande inom sig. Det är mitt ansvar att de kan skriva floder med bra frågor.
Hur många är bifloderna?
Hör du bruset?
Detta måste du också prova:
-Babber. Babber.
Trist? Javisst, men testa frimodigt sagoöppnaren:
-Papper. Papper.
Visst vill du resa med? Flyg, papper, flyg!
-Gör det!
Ser du din flygande matta? Redan på väg ut genom fönstret.
-Välkommen med, säger Aladdin!
-Följ med, följ med, ropar gässen till Nils Holgersson i Selmas pedagogiska epos.
Lärande väntar! Garanterat!
Du kommer att hålla med mig…lärandets kretslopp är vackert.
Vi jobbade med konsonaterna b och p. Vi försökte hitta dem i munnen. Dessutom testade vi med det vita A 4 papperet. Ville det flyga? Nja!
Då kom idén med sagan…och den flygande mattan.
Jag ber att eleverna söker efter den flygande mattan hemma hos sina föräldrar.
Är den flygande mattan en levande berättelse som rest med i den inre resväskan från den persiska/syriska/bosniska kulturen hit till Sverige.
Toka här har lyssnat på sin mamma och skrivit sin berättelse på arabiska.
Här mitt i det analoga sökandet precis utanför det till synes lärande rummet händer det stora. Texten inkarneras och blir liv.
5 minuter utomhus genererar så mycket textnärvaro och språk, ord och begrepp limmas fast.
Ibland tror man att allt är så glasklart. Men den känslan behöver hela tiden utmanas. Mina elever går på just Ekenskolan. Men hur många elever förstår egentligen det?
Vi måste plocka in en medhjälpare i det lärande rummet. Välkommen!