Det kändes som vårvinter och dags för att plocka in lite gråsuggor. Vi gick ut och välte på lite stenar, men gråsuggorna var borta = irriterande. Så vi tog in lite löv.
Ingen brydde sig om de där löven, inte jag heller. Men…
då kommer den lovvärda djurskötaren. Han undrar vad det är i akvariet:
-Djur och löv. tror jag.
-Har ni sett några…?
-Nej!
-Men här finns ju massor…, säger han.
Han lånar lupparna som vi glömt på en hylla. Han gräver bland löven med sina fingrar.
-Här finns ju ännu fler.
-Jaja.
Denne pedagogiske magnet som inte tillhör vår grupp och som med nyfikenhetens näsa droppar in i det lärande rummet och gör sina egna upptäckter och medvetet skapar sitt eget lärande.
Eget?
Nja..han väver in klasskamrater och annat korridorsfolk som en fristående entreprenör…Det blir en vacker pilgrimsvandring varje dag.
Dropin och droput. Det är vackert!
