olaskola.se
Detta måste du också prova:
-Babber. Babber.
Trist? Javisst, men testa frimodigt sagoöppnaren:
-Papper. Papper.
Visst vill du resa med? Flyg, papper, flyg!
-Gör det!
Ser du din flygande matta? Redan på väg ut genom fönstret.
-Välkommen med, säger Aladdin!
-Följ med, följ med, ropar gässen till Nils Holgersson i Selmas pedagogiska epos.
Lärande väntar! Garanterat!
Du kommer att hålla med mig…lärandets kretslopp är vackert.
Vi jobbade med konsonaterna b och p. Vi försökte hitta dem i munnen. Dessutom testade vi med det vita A 4 papperet. Ville det flyga? Nja!
Då kom idén med sagan…och den flygande mattan.
Jag ber att eleverna söker efter den flygande mattan hemma hos sina föräldrar.
Är den flygande mattan en levande berättelse som rest med i den inre resväskan från den persiska/syriska/bosniska kulturen hit till Sverige.
Toka här har lyssnat på sin mamma och skrivit sin berättelse på arabiska.
Här mitt i det analoga sökandet precis utanför det till synes lärande rummet händer det stora. Texten inkarneras och blir liv.
5 minuter utomhus genererar så mycket textnärvaro och språk, ord och begrepp limmas fast.
Ibland tror man att allt är så glasklart. Men den känslan behöver hela tiden utmanas. Mina elever går på just Ekenskolan. Men hur många elever förstår egentligen det?
Vi måste plocka in en medhjälpare i det lärande rummet. Välkommen!
Tänk när du fattar nycklarna och vågar schnitzla egna vägar i det multimodala landskapet. Då utmanar du det lärande rummet och du blir som smålänningen Nils. Du inser att landskapet runt dig är betagande mosaikartat av möjligheter där du är mer aktiv sändare än lydig konformistisk utförare.
Det är ju du som är expert och kallibrerar undervisningen efter lokalklimatets (klassrummets) möjligheter. Dina elevgrupper och deras tillväxtmöjligheter kan aldrig läsas från centralt håll, digitalt eller genom Skolverkets goda aktiviteter. Det är bara du som pedagog som läser av dina elever, ansikte mot ansikte = facetime! Det är det som är en del av vår yrkesskicklighet!
Så gör dig själv myndig och autonom som pedagog. Det räcker med enkla verktyg här i gränslanden till alla måsten och pålagor från överheten. Vi behöver lärare som vågar ta initiativ och står för dem även när kungen eller hans fogdar närmar sig.
Det här är min enkla men klart småländska bekännelse:
-Kunskap går att skruva ihop!
Detta är ditt uppdrag som pedagog. Sök upp bra analoga och digitala arenor. Ta mandat över dessa pedagogiska texter och skruva ihop den lärande plattformen för ditt rum.
Läs av rummet och våga skruva nytt!
Många kallar det här för scaffolding. Jag kallar det för revolt och myndighetsförklarande för oss pedagoger. För dig och mig.
Det här fungerar ju lysande i all språkundervisning. Så testa gärna ryska eller portugisiska. Jag har mest erfarenheter från engelska, tyska och SVA.
Det blir så tydligt i det lärande rummet när du övertydligt och överkonkret visar och förebildar byggstenar och modeller. När du ser bilden här känner du fysiskt hur både rättstavningen och uttalen växer även för andra ord som roligt, sagt och kanske die Jagt.
Du måste också skaffa dig ett alfabet. En livboj att upprepade gånger kasta ut mitt i vardagsflödet i klasrummet.
Jag har nu jobbat nästan 40 år i den svenska skolan och överlevt. Jag har precis som du en hatkärlek till det här jobbet. Jag vet hur det känns att snudda vid orimlighetens gränser och jag har rest flera gånger mellan polerna som kung och tönt.
Jag ska här försöka beskriva mina livlinor i jobbet. Det som trots allt gör nästa dag möjlig och som bygger strimmor av hopp.
Mina livlinor handlar ytterst om en djup glädje. En glädje över hantverket med eleverna, den oväntade gläntan och främst lusten till didaktik.
Didaktik = undervisningKONST. Det är just de där konstnärliga dragen i de lärande rummen som jag kommer att bjuda på här på Webbpedagog.
Här ser du min första livlina. Den gjorde jag på lärarhögskolan Rostad i Kalmar 1977. Jag använder den fortfarande aktivt. Den håller fortfarande trots det lite kantstötta utseendet och skapar fortfarande bråddjupa perspektiv i min lärarvardag.
Jag ropar ut ett Tack till min kära verktygslåda som jag fortfarande bygger upp. Scaffolding heter det visst nu för tiden. Så titta här och njut:
Du ser säkert tippexen över bokstaven u. Det är rester från min tyskaundervisning på Bäckaskolans högstadium i Gnosjö vårterminen 2015!