Månad: februari 2017

Jag rullade in en OH-apparat i mitt klassrum i förra veckan. Det skrattades efter mig…men varför?

Det har genom historien funnits flera mänskliga vägval utformade som konstruktioner av antingen/eller…som:

• sunar -mods
• Presley- Steele
• rock- synth

Så till den pedagogiska arenan:

• analogt – digitalt

Jag menar att denna uppdelning är djupt skadlig för skolan. Detta antingen eller…vem är du? Kör du med OH?

Jag är egentligen mest intresserad av refugen där mittemellan det analoga och digitala dikena. Den zonen där du stannar upp en stund och väljer det ena eller den andra eller både och. Den stunden av medveten reflektion och strategitänkande. Detta är långt borta från ropet ut i klassrummet:

– Fortsätt där ni är!

Du…och nu höjer jag ett varningens finger!

Du kan inte jobba digitalt om du inte kan jobba lärande analogt! Det är ett hantverkskunnande!

 

 

Ett tips! Det står två till OH-apparater i ett musikmaterialrum på första våningen. Det är nog ingen som märker om du lånar en!

Ibland har vi byggt en digital öken i våra lärande rum! Vi ser inte längre biet som surrar in genom det öppna försommarfönstret. Vi letar inte efter fladdermössen som övervintrar uppe på skolans vind = absolut sökbara om du bara lånar nyckeln. Vi följer inte hussvalans resor med näbben full av lera till bobygget under skolans tak.

Vi vill inte ha en träff, som hussvalans bo som vi inte kan klicka bort. Utan vi vill ha de där 1 254 879 träffarna om gråsuggan än att hitta 14 stycken under stenen bredvid skolans fotbollsplan.

Jag höjer här ett varningens finger!

Det finns idag analoga och på andra sidan digitala diken! Vi borde titta mer på refugen däremellan!

Jag tar till evangelierna för att berätta vad som har hänt med svensk skola under mina 37 år i branschen. Detta är en kärnfull buljong som jag konmer att presentera.

Jag har lånat boken av en kollega. Hon sade att den var söndervittrad…nästan i upplösning. Varför?

 

Jag vet inte…men troligen efter ett idogt bläddrande kanske panikartat. Jag tror det handlar om ett fladdrigt sökläsande för att mätta någon. Men inte sig själv i första hand…

 

Jesus i Nya Testamentet säger att han uppfyller lagen…att han på något sätt bär den i och genom sitt liv.

Så är det för mig som lärare. Jag skiter i LPO men ändå inte…men jag tror att jag efter alla dessa år bör denna vällovande börda inom mig. Det är i livet med pedagogiska texter, kontakter med elever och växelverkan mellan alla didaktiska incitament som

Men…livet är större än läran. Det är väl det som möjligen är min yrkesskicklighet att jag bär LPO inom mig…jag behöver inte öppna den och dubbelkolla!

Låt oss leva ut i LPO-NT!

Amen!

 

Vi testar om en digital kallelse fungerar idag till ett föräldrarmöte med elever. Det gäller Ekenskolans SVA-grupper:

Vi träffas på skolan onsdagen 1/3 så fort ni kan på eftermiddagen. Ta med:

• arabiskt fika till alla.
• ta med ett föremål som betyder mycket för er från ert hemland.
• ta med er era personliga berättelser om föremålet på svenska och/eller arabiska.

Välkomna!

Ola V

Vi kopplar ihop det digitala med det djupt analoga. Ytterst vacker dockning!

Ibland glömmer man bort sina didaktiska guldkorn. Dessa guldkorn är inte flashiga dagssländor utan grundbultar i ett stabilt lärande rum.

Du ser väl vad det handlar om?

Först visar Toka och Hossein tiotalet. De överrepeterar uttalet:

-Tjugo, trettio, femtio…

Sedan visar de entalet:

-Femtiosex…femtioåtta!

Det blir självklart svårt att få dem att sluta. Talen lever i en kontext och ett om än tillfälligt behov.

Men hur?

Jo, nu har du din modell som du skruvar ihop efter nya resor och uppdrag.

Det här är gränsöverskridande. Perestrojka, Berlinmurens fall och nationalstaterna darrar lite.

Nu är det bara du och jag som sätter gränserna!

Jag tror att nu du bromsar din vattenmålarhand för våra grannar Finland/Norge så pratar din hand in lärande i ditt huvud som sällan den masskopierade blindkartan skapar.

Du behöver inte hålla med, men titta här först:

Här inkarnerar vi eleverna med namn rakt in i kartan…eller rakt in i verkligheten,

Fördelen med denna grundmodell är att den är rumslig och inte linjär! Eleverna och du bygger lärande rum. Övningen är till synes inte nivågrupperad…men jag lovar…det är den. Titta:

Eleverna ocj jag samreser och upptäcker lite städer/floder/landskap under vägen!

Nu höjer vi varningens finger! Sverige får ju aldrig bli en ö!

Vi bygger vidare på grunden Sverige-skelettet!

Eleverna reser med. Men var är Achmed och var är Bilal?

Ja, jag vet att det är att ta i. Det finns nog ingen kopiator i skolSverige som inte gått sig glödhet på blindkartor över Etiopien, Ångermanland och Alaska. De är praktiska men vi har också en rätt och även skyldighet att ifrågasätta dem.

Låt oss lära oss med Sverige:

Du samreser med dina elever genom gropen Skåne. Du kollar löpande vilka platser ni passerar:

-Helsingborg!

-Nej, det ligger där.

-Gävle.

-Nja, det ligger ju där uppe.

Eleverna har parallellt en vacker Sverigekarta som reskamrat: