Jag har nu jobbat nästan 40 år i den svenska skolan och överlevt. Jag har precis som du en hatkärlek till det här jobbet. Jag vet hur det känns att snudda vid orimlighetens gränser och jag har rest flera gånger mellan polerna som kung och tönt.
Jag ska här försöka beskriva mina livlinor i jobbet. Det som trots allt gör nästa dag möjlig och som bygger strimmor av hopp.
Mina livlinor handlar ytterst om en djup glädje. En glädje över hantverket med eleverna, den oväntade gläntan och främst lusten till didaktik.
Didaktik = undervisningKONST. Det är just de där konstnärliga dragen i de lärande rummen som jag kommer att bjuda på här på Webbpedagog.
Här ser du min första livlina. Den gjorde jag på lärarhögskolan Rostad i Kalmar 1977. Jag använder den fortfarande aktivt. Den håller fortfarande trots det lite kantstötta utseendet och skapar fortfarande bråddjupa perspektiv i min lärarvardag.
Jag ropar ut ett Tack till min kära verktygslåda som jag fortfarande bygger upp. Scaffolding heter det visst nu för tiden. Så titta här och njut:
Du ser säkert tippexen över bokstaven u. Det är rester från min tyskaundervisning på Bäckaskolans högstadium i Gnosjö vårterminen 2015!